30 år och tvåbarnsmamma

Den rådande trenden just nu verkar vara att skaffa barn som tonåring. Det är 17 år och trebarnsmamma, 16 och och mamma, 15 och gravid etc. etc.

I min värld skaffar man inte barn som tonåring.
Faktum är att jag tycker det är lite sorgligt med alla dessa barn som skaffar barn. Och det har inget att göra med att de skulle vara sämre föräldrar (vilket de rent statistiskt ofta är men det är en annan sak).

Det finns faktiskt en anledning till att så många väntar med barn tills de är vuxna, och med vuxen menar jag har ett någorlunda stabilt känsloliv, lite livserfarenhet och förhållandevis stabila förutsättningar för ett bra liv, som jobb och bostad.

Att skaffa barn är en egoistisk handling. Det finns ingen som skaffar barn för barnens skull, utan i slutändan är det alltid föräldrarnas egen egoistiska önskan om barn som leder till att de blir till.
Självklart är inte alla barn välplanerade och en del blir till av slarv eller dåliga preventivmedel. Men beslutet att behålla ett barn är fortfarande grundat på samma egoistiska önskan om barn. Åtminstone i ett land som Sverige där abort är både lagligt och gratis. 

Och eftersom föräldraskapet i grunden bygger på en egoistisk önskan om barn tycker jag att det både är ansvarslöst och korkat att sätta barn till världen innan man har bra förutsättningar att ta hand om dem. Både känslomässigt som materiellt.

Jag förstår att jag kan verka som en hemsk och okänslig människa som tycker att tonåringar ska vänta med att skaffa barn men förutom att det kan vara en bra idé att ha stabila livsförhållanden innan man blir förälder så missar man faktiskt en stor del av livet om man väljer föräldraskapet innan man ens hunnit bli vuxen.

Själv blev jag gravid första gången när jag var 20, vilket kanske är lastgammalt i en del tonårsmammors ögon men jag hade precis börjat mitt vuxna liv. Jag hade inget fast jobb, bodde i en rivningslägenhet och hade ett minst sagt stormigt förhållande med en kille som jag idag är glad att jag inte fortsatte med.

Jag valde att göra abort.

Jag flyttade till spanien och pluggade spanska, började läsa på högskolan, fick fast jobb och flyttade ihop med min nuvarande sambo innan jag blev gravid igen. Då kände vi båda att vi kunde och ville bli föräldrar och straxt innan jag fyllde 25 blev jag mamma. Jag blev fortfarande en relativt ung mamma men den gången var mina förutsättningar långt mycket bättre än de var första gången.

Jag är glad att jag väntade. Och jag vet att jag inte skulle vilja ha de där åren mellan 20 och 25 ogjorda. Visst går det att göra saker även när man har fått barn, det är inte det jag menar. Men när du väl har blivit förälder är du det för all framtid och du kommer alltid att sätta dina barn före dig själv oavsett om du vill eller inte.

Nu har jag allt det där som jag drömde om när jag pluggade och jobbade extra som brevbärare. Ett fast välbetalt jobb, en underbar sambo (blivande make), radhus och världens finaste ungar som kan få åka på ridläger och semester utan att jag är tvungen att vända och vrida på varje krona.

Mitt råd till tonårstjejer som vill ha barn är att vänta. När man är 15 finns det så många erfarenheter som ska upplevas, misstag att göra och lärdomar att bli klokare av. Även om det är världens underbaraste grej att vara mamma så gör det inget om man väntar lite.

Man behöver faktiskt inte ha allt på en gång, och ibland är det bättre att tänka efter innan.

Kommentarer
Postat av: Kevins mamma Mia

hm. ett inlägg med mycket tankar.



Jag fick min son när jag var 18 och väntar nu min andra.

och inte har vi det dåligt ¨på något sätt.



det ända jag menar är att jag inte tycker du ska dra alla över en gräns!

2009-07-09 @ 19:57:20
URL: http://svalan87.blogg.se/
Postat av: Anna

eller så kan man dra alla över en kam...

min tanke med inlägget är att det inte blir sämre om man väntar lite. Är man under 20 har man många år på sig att bli mamma.

2009-07-09 @ 20:21:26
URL: http://workingmom.blogg.se/
Postat av: Catya

Jag kammar gränserna med ändan?



Som vanligt kan jag inte annat än att hålla med dig och dina kloka ord Anna.

Inga tillägg tror jag.



Jag var 21 år då jag fick storebror, och såhär i efterhand, gammal och vis som jag blivit, vet jag nu att till och med 21 är för tidigt.

Kanske inte för alla, jag var trygg, jag var gift, hade boende och stabilitet, men det var för tidigt.

Nu vid 27 då barn nummer två kom kände jag att det var rätt på så många mer plan än med första barnet.

Jag är lugnare, mognare, fortfarande i mina ögon ung för att vara tvåbarnsmamma.



Jag förstår inte hetsen att låsa sitt liv som tonåring.

2009-07-09 @ 21:34:44
URL: http://www.catya.se
Postat av: Mickan

Jag håller med dig till viss del, av det du skriver. Håller med om att det är en "trend". Många tror att det är "glassigt" att ha barn, men det är ett heltidsjobb. Jag ångar ingenting av att jag skaffa barn.

Jag känner flera stycken som fått barn tidigt och det har gått väldigt bra för vissa av dem, egen företagare etc, så jag tror det är väldigt olika, inte alltid att vissa vuxna är vuxna nog att skaffa barn heller. Så olika från person till person!

Ha en fortsatt trevlig kväll!

2009-07-09 @ 21:43:59
URL: http://lillafreja.blogg.se/
Postat av: Emma

Jag håller med dig delvis även om jag tycker att det låter väl hårt ditt resonemang. Just det att mena att det bara är att göra abort för att det är gratis och lagligt låter riktigt empatilöst. Är det inte snarare så att det i Sverige går att behålla sitt barn, om man vill, eftersom vi faktiskt har ett socialt skyddsnät som du och jag, med våra välbetalda mediajobb, får bidra till?

2009-07-10 @ 09:33:28
URL: http://emmefjuttan.blogg.se/
Postat av: Thess

Statistiskt sett? Hade velat se den statistiken, av ren nyfikenhet. Nej jag anser inte att jag är sämre eller att mina barn har det sämre än andra barn som har föräldrar som fick dom när dom passerat 20år. Jag fick min son när jag var 16½, jag hade jätte gärna väntat men det var "för sent". Men jag rekommenderar unga som pratar om att "skaffa" barn att vänta. Det är ingen dans på rosor. Det är jobbigt att vara uppe på nätterna för att sedan gå till skolan på morgonen etc etc. Hoppas du förstår mitt svammel :p

2009-07-10 @ 10:20:35
URL: http://morriis.blogspot.com
Postat av: Anna

Emma:

Klart att det kan vara jobbigt att göra abort, men jag tror faktiskt att de flesta kommer över det.



Att behålla ett barn när man inte är mogen att bli förälder är iallafall minst lika känslomässigt påfrestande (om inte mer) som att göra en abort. Det ÄR faktiskt inte hela världen att genomgå en abort och är man 15-16 år har man många många år på sig att bli mamma.



Thess:

ska försöka leta rätt på siffrorna men jag har sett flera undersökningar som t ex visar att barn till väldigt unga föräldrar löper större risk att råka ut för såväl misshandel som olyckor. Kanske för att unga människor är mer risktagande än äldre.



Ur mitt eget privata perspektiv kan jag bara konstatera att ingen jag känner som fått barn väldigt tidigt har någon bra relation till pappan. Sorgligt, inte minst för barnen.



Hamnar man i situationen att det är för sent för att göra abort får man såklart göra det bästa av det, det förstår jag också. Men att enbart se det positiva med att få barn när man är tonåring och att välja att föda barnet för att man tycker det verkar mysigt med en bebis är både egoistiskt och naivt.

På tex familjeliv kryllar det av trådar där man stöttar tonåringar att behålla ett barn som de kanske inte ens kan ta hand om. DET tycker jag är tragiskt.

2009-07-10 @ 12:31:40
URL: http://workingmom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0