Nu har jag läst ut min sista semesterbok. Väninnan av Denise Rudberg och jag kan nog ärligt säga att det är den sämsta bok jag läst. Jag har inget emot chic lit som genre men det var iofs första gången jag läste något på svenska. Jag hoppas verkligen att det inte finns fler böcker i samma kaliber för då kommer jag anamma nån slags kollektiv skam å svenska författares vägnar.
Boken var så dålig så att jag skäms för att
a) den faktiskt har blivit utgiven
b) jag har läst hela boken

Språket kändes väldigt bekant och till slut kom jag på att det påminde om mina egna noveller jag skrev i mellanstadiet, efter inspiration av mitt livs novell. Jag rodnar bara jag tänker på det. Tur att inga bevis finns sparade.
Jag måste bara citera ett stycke ur boken så ni fattar vad jag menar.

Salladen kom efter bara fem minuter. Handskalade stora räkor låg på en frasig salladsbädd, krämig avocado låg snittad i en halvcirkel. Över det hela hade man spridit en sky av pinjenötter. Delikat.

eller

Johan "bjöd upp" Kristin och Axel tog tag i Eva. Johan tittade Kristin i ögonen och hon mumlade tyst till honom.
- Försök inte Johan, inga tricks.
Han ¨låtsades se oförstående ut och de dansade vidare.

Jag tror vi stannar där.
Nu måste jag på något sätt bli av med den här smutsiga känslan. Att läsa dåliga böcker slår porrsurfande i skämsfaktor.